Fredagens internationella djurdag hade en särskild betydelse för Loulés banbrytande djurhem ARA. Efter fem långa - och ofta irriterande frustrerande - år har kommunfullmäktige dragit tillbaka den rivningsorder som utfärdades 2019.

Grundaren Sid Richardson inser i efterhand att han kanske var "lite för kritisk" till situationen för djurskyddet i sin stadsdel när han byggde ARA från grunden, röjde sly och buskar och skapade en obestridlig oas för djurskyddet. Han väntade inte på tillstånd "eftersom det inte fanns någon tid att förlora": kennlar överallt var fulla till bristningsgränsen; kommunen hade ägnat över 18 månader åt att leta efter en "lämplig tomt" som de skulle tillåta honom att bygga på. En man med ett uppdrag, nu fick det vara nog. Sid är inte någon som sitter med armarna i kors och väntar på att saker och ting ska hända. Så, ja, han inser att han inte gjorde saker "på det sätt som myndigheterna skulle ha velat" - men han sysslar inte med djurskydd för att behaga myndigheterna...

ARA - som helt klart är en blåkopia av hur djurhem i en omtänksam värld borde vara - började alltså sitt liv helt fräckt, utan att skämmas - och fick snabbt en rivningsorder för sin oortodoxa inställning till kommunala finesser.

Som vi sa, Sid är inte med i spelet för att behaga myndigheterna, så han kämpade mot rivningsbeslutet - och kämpade mot det... och kämpade mot det. Och på vägen fick han ett gränslöst stöd från allmänheten, hyllades i media, levererade inspirerad PR ... och, mycket viktigare, började rädda hundratals djur.

Kommunen letade efter en väg ut ur dödläget. Man gav klartecken till projektet "Cat Village", som har lyckats sterilisera över 1 530 katter under sitt första år, och nu har man på ett storsint sätt lyckats häva rivningsordern: Sids "dröm" - ett projekt som han aldrig trodde att han skulle få genomföra under sin livstid - har fått företräde framför rivning med motiveringen att ARA utgör "ett särskilt behov för samhället".

Alla är glada, och djuren - som aldrig ens var medvetna om att det fanns ett problem - är också glada.


Sid, som nu är 80 år, verkar inte ha för avsikt att sakta ner: "Det finns fortfarande så mycket att göra", säger han till oss.

ARA må vara ett av de bästa djurhemmen i Europa, med ekologiskt isolerade kennlar för 100 hundar, fyra katthem för 50 katter, 14 parkområden med vattenbassänger, sandlådor och leksaker, en mängd personal, ännu fler volontärer och 21 "resident work-aways" - men det finns dussintals andra djurhem som inte är det: Framför allt kommunala kennlar som erbjuder föga komfort, ingen "utbildning" alls för de djur som bor där (vilket hjälper dem att få ett hem) - och som är bedrövligt otillräckliga när det gäller att ta itu med behovet av masssteriliseringar.

Långt över 40 år sedan en excentrisk engelsk kvinna landade i Algarve från Fjärran Östern med sin "lammkotlett" (en förlamad hund som räddats från livet i en fågelbur) och började skapa ett helvete - bokstavligen tvingade kommuner att anta steriliseringskampanjer - kvarstår problemet: ARA uppmanas regelbundet att flaskmata nyfödda ungar som upptäckts "slängda i soptunnor".

Protokoll med 14 lokala skolor är utformade för att "öka medvetenheten bland de yngre generationerna", i hopp om att de ska "lära" sina föräldrar och far- och morföräldrar hur saker och ting ska göras - och det fungerar definitivt ... men inte tillräckligt snabbt.

En annan skamfläck i landskapet är de människor som fortfarande tycker att det är acceptabelt att hålla hundar i kedjor: ARA menar att man ska "fortsätta kampen mot kedjade hundar", säger djurhemmets "ambassadör" João Ferreira - en ung djurvän som har medverkat i otaliga tv-program med sitt magiska följe av en gång kasserade hundar.

Sid har alltså fantastiska människor omkring sig; ARA har fantastiska människor omkring sig - men det kommer alltid att finnas plats för fler; det kommer alltid att finnas plats för volontärer, både i kennlarna och katterierna och i någon av ARA:s tre välgörenhetsbutiker.

Stadsfullmäktige i Loulé har helt rätt: ARA är ett särskilt behov för samhället. Problemet är att Algarve är större än Loulé. Det behövs fler ARA.

Text av Natasha Bund