Det är förmodligen bara svammel och nonsens, men det har redan fällt Justin Trudeau, Kanadas premiärminister under de senaste nio åren. Hans avgång i måndags var den försenade konsekvensen av ett bråk med hans ställföreträdare Chrystia Freeland förra månaden om hans "svaga" svar på Trumps hot om att införa en 25-procentig tull på kanadensisk export till USA.

De faktiska annekteringshoten kom lite senare, och de flesta kanadensiska journalister antog att de bara var ett sätt att skrämma kanadensarna till att acceptera de nya tullarna eller göra andra eftergifter. De har förmodligen också rätt - men tänk om de har fel? Det är Donald Trump vi talar om här.

Panamanerna, däremot, ryckte bara på axlarna. De har invaderats av USA tidigare, senast 1989, men då dödades bara omkring 500 panamanier och efter ett tag åkte amerikanerna hem igen, som de brukar göra i Västindien (Grenada, Haiti, Kuba, Dominikanska republiken, Nicaragua).

Och grönländarna var helt enkelt förvirrade över Trumps erbjudande om att köpa deras land, liksom den danska regeringen, som sköter öns försvar och utrikesfrågor. Det var länge sedan länder köpte territorium från andra länder, och det är olagligt att ta det i besittning med våld. Ändå ökade Köpenhamn sina försvarsutgifter för Grönland med 1,5 miljarder dollar.

Hoten må vara tomma, och de avslöjar förvisso en okunnighet som är så djup att den kan kvalificera sig för "skyddad kulturell status" hos Unesco. Men det som verkar smått komiskt sett från utlandet tas på allvar av vissa personer i USA, och de är mer insatta i kretsen kring Trump än någon annanstans.

Till exempel har presidentens officiella sidekick Elon Musk just twittrat att "Amerika borde befria det brittiska folket från deras tyranniska regering". Han publicerade det som en ja/nej-omröstning, och hittills har 73 procent av hans fans ställt sig bakom hans idé om att invadera Storbritannien för att befria britterna från tyrannen Keir Starmer.

Det räcker inte att säga att de bara jävlas med oss. Det är förmodligen rätt svar, men du skulle känna dig riktigt dum om de verkligen menade något av det och du vaknade en morgon och hittade amerikanska trupper på din gata. Å andra sidan, vad skulle man kunna göra för att minska den möjligheten utan att känna sig lika dum?

Det är samma dilemma som du alltid har när du hanterar hoten från galningar, verkliga eller falska. Låt oss bara se det från den ljusa sidan, nämligen att Trumps hot till slut har tvingat "guvernör" Trudeau, som Trump hånfullt kallar honom (underförstått att det han styr bara är en amerikansk delstat) att avgå.

Det är goda nyheter eftersom det öppnar upp för en svag möjlighet att det konservativa partiets ledare Pierre Poilievre inte blir Kanadas nästa premiärminister. Ett val ska hållas senast i oktober, och så länge Trudeau var med i racet var Poilievre den säkra vinnaren.

Poilievre (som trots namnet inte är frankofon) är egentligen inte en kanadensisk Trump, även om han delar de flesta av samma idéer. Han är smartare och mer presentabel, mer lik USA:s tillträdande vicepresident JD Vance, men lika mycket en del av extremhögern.

Här är hans syn på Kanadas styrande liberala parti, så mittenorienterad som den kan vara. "Först var de kommunister, sedan blev de socialister, sedan blev de socialdemokrater, sedan stal de ordet liberal och sedan förstörde de det ordet. De bytte namn till progressiva, och sedan bytte de namn till vakna."

Så länge "kryptokommunisten" Justin Trudeau satt vid makten verkade Poilievre vara dömd att vinna, inte så mycket för att ideologiska utspel är den kanadensiska stilen utan för att kanadensarna verkligen hade börjat avsky Trudeau. Intensiteten i fientligheten mot honom hos annars lugna och förnuftiga människor var förvånande.

Folk hittade andra, mer förnuftigt klingande skäl att ogilla Trudeau, vars regering gjorde lika dåligt ifrån sig som de flesta andra valda västerländska regeringar när det gällde att hantera covid och den efterföljande skenande inflationen. Jag har dock länge varit övertygad om att de verkligen hatade Trudeau för att han var ohjälpligt smarmig.

Nu när han är borta och liberalerna kommer att få en ny ledare finns det åtminstone en liten chans att Poilievre inte blir Kanadas nästa premiärminister. Annars kommer hela det nordamerikanska fastlandet att styras av den hårda högern i slutet av detta år - utom Mexiko, förstås.

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer