"Aldrig" är en lång tid, så när den mellanstatliga panelenför klimatförändringar(IPCC) satte upp det målet 2018 sa man faktiskt att det skulle vara möjligt att uppnå fram till åtminstone 2050. Ni kanske har märkt att året bara är 2024, och vi är redan där. Något har gått fel, och det pågår en kamp för att dölja det.

Detta tar sig två uttryck. Den ena var att säga att det bara är en tillfällig effekt relaterad till den senaste tidens El Niño, en cyklisk havshändelse som ibland höjer den globala medeltemperaturen lite under nio till tolv månader, för att sedan sjunka igen.

Problemet med den förklaringen var att "anomalin", som klimatforskarna kallade den oväntade uppvärmningen, var dubbelt så stor som någon El Niño-händelse någonsin har varit. Den började också flera månader innan den här El Niñon kom igång - och den försvann inte när El Niñon dog ut i april. "Anomalin" finns fortfarande kvar.

Så mycket för det försöket att förklara bort "anomalin", men det finns en annan. Tänk om ett helt år över +1,5°C inte räknas som ett "överskridande av gränsen"? Det gör det inte, enligt IPCC:s beräkningsregler. Enligt dessa regler kommer gränsen inte att nås förrän den globala medeltemperaturen har varit +1,5°C under de senaste tjugo åren - i praktiken alltså om cirka tio år.

Att beräkna långsiktiga medelvärden för den globala temperaturen var meningsfullt när klimatet i princip var stabilt och bara skakade runt lite från år till år, men de dagarna är sedan länge borta.

Trenden för den globala medeltemperaturen har varit obevekligt uppåtgående i årtionden nu. Att insistera på att blanda in svalare temperaturer från tjugo år sedan för att komma fram till ett tal som underskattar dagens verklighet skulle i bästa fall vara självbedrägeri.

Vad skulle det vara i värsta fall? Jag skulle inte använda orden "avsiktlig förvrängning", men något komplicerat och till stor del osynligt händer i slutet av varje utvärderingsrapport, det vetenskapliga dokument som IPCC:s numera årliga konferenser bygger på.

Uppgifterna och slutsatserna i de hundratals sidorna i rapporterna är giltiga och opartiska, men "sammanfattningen" (den enda del som de flesta journalister någonsin kommer att läsa) är ett politiskt dokument som förhandlats fram mellan forskarna och de regeringar som betalar för hela IPCC-företaget.

Forskarna är redan hämmade av sin egen professionella ovilja att diskutera sina privata och trevande slutsatser offentligt. Tyvärr är det ett handikapp för dem i deras utdragna armkrok om sammanfattningen med regeringar som är djupt oroade över klimatförändringarna, men som alltid vill undvika stora utgiftsåtaganden just nu.

Jag förlitar mig på privat information från några forskare som har varit involverade i processen, men regeringarna vinner vanligtvis. ("Den som betalar får bestämma melodin.") Detta kan förklara det växande gapet mellan vad IPCC säger och vad vi kan se med våra egna ögon: enorma skogsbränder, värmeböljor utan motstycke, mördande jordskred och allt det andra.

Så vad är det som orsakar all denna värme och förödelse? Ingen vet ännu med säkerhet varför planetens genomsnittliga yttemperatur har ökat med mer än två tiondels grader på bara ett år. De huvudmisstänkta är dock återkopplingar som har utlösts av vår egen utsläppsrelaterade uppvärmning och som också bidrar till uppvärmningen.

Det finns tre ledande kandidater. Smältande is och snö blottlägger öppet vatten och mörka klippor som absorberar mer solljus. Reningen av utsläppen från 60 000 gigantiska handelsfartyg har eliminerat de "fartygsspår" som tidigare reflekterade mycket av det inkommande solljuset. De enorma skogsbränder som ödelägger Nord- och Sydamerika kan vara en mycket större återkoppling än vi trott.

Vad kan vi göra åt allt detta? Det vanliga svaret är "minska utsläppen av växthusgaser", och vi bör agera så snabbt vi kan på den fronten, men det är en illusion att fortsätta låtsas att detta är allt vi kan och måste göra. Efter trettio års försök ökar våra utsläpp fortfarande nästan varje år (även om vi kanske börjar göra lite framsteg snart).

Vi måste hålla värmen nere medan utsläppsarbetet fortgår, annars kommer det växande kaoset, skadorna och våldet att göra det omöjligt att göra ytterligare framsteg på någon front. De olika sätten att göra det på kallas "geoengineering" eller klimatteknik, och under lång tid var det tabu. Det gick aldrig ihop, och nu håller fördomarna på att försvinna snabbt.

Geoengineering är ett mycket stort ämne, men om du är intresserad har jag nyligen skrivit en bok om det.


Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer