Under de första 21 åren av mitt liv levde jag i en värld där freden var bräcklig och där allianser dikterades av nödvändighet snarare än av val. När jag lämnade Tyskland 2004 för att börja ett nytt liv i mina föräldrars hemland lämnade jag den tiden bakom mig. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag två decennier senare skulle skriva en artikel som denna och argumentera för att Europa måste hitta en ny väg för att säkra sitt oberoende och sin strategiska frihet.

Men här är vi nu.

Även om avtalet mellan EU och Mercosur är långt ifrån perfekt, representerar det exakt den typ av partnerskap som Europa och länder som Portugal nu måste sträva efter. I ett alltmer splittrat globalt landskap, där förtroendet undergrävs av transaktionsdiplomati och gamla allierade beter sig som oförutsägbara rivaler, är detta avtal mer än ett handelsavtal. Det är en tydlig deklaration om att Europa vill tänka och agera på sina egna villkor.

Låt oss inte lura oss själva. Den nuvarande amerikanska administrationen har valt en väg som präglas av ekonomisk nationalism, en väg som prioriterar kortsiktiga vinster och politiska utspel framför stabila, samarbetsinriktade globala relationer. Retoriken om "America First" har blivit politik, och följderna märks i leverantörskedjor, handelsförhandlingar och den diplomatiska tonen mellan länder som en gång kallade varandra vänner. För Europa är budskapet tydligt: vi kan inte längre förlita oss på att USA är den stadiga hand som landet en gång var i globala frågor. Inte för att vi inte värdesätter vår relation, utan för att den har blivit alltmer ensidig.

Det är därför som avtalet mellan EU och Mercosur är så viktigt. Det är en möjlighet till omkalibrering. Det gör det möjligt för EU att stärka banden med ett block av länder som, liksom vi, tror på multilateralism, på handel som en bro snarare än ett slagfält och på en hållbar och balanserad utveckling. Brasilien och dess Mercosur-partner är inte bara tillväxtmarknader, de är också tillväxtallierade. Allierade som kan hjälpa oss att diversifiera våra partnerskap, säkra nya leveranskedjor och bygga den typ av grön, framtidsinriktad ekonomi som vi fortsätter att lova våra medborgare.

För Portugal är denna möjlighet särskilt relevant. Vi är en nation av sjöfarare och kontakter, en nation som alltid har sett bortom sina gränser för idéer, handel och samarbete. Att Lissabon står värd för evenemang till stöd för avtalet är inte bara symboliskt; det är djupt i linje med vilka vi är och vilka vi kan vara. Vi förstår att en starkare relation med Sydamerika inte innebär att vi vänder Europa ryggen, utan snarare att vi berikar vår roll inom Europa.

Ändå skriver jag inte detta på grund av naiv optimism. De farhågor som Frankrike, Irland, Österrike och andra har tagit upp måste tas upp. Rättvisa inom jordbruket, miljöskydd och sociala garantier är inte förhandlingsbara, de är grunden för det europeiska projektet. Men att använda dessa farhågor som skäl för att förhala eller förkasta avtalet helt och hållet vore ett misstag. Vi kan inte låta perfektionism eller protektionism göra oss blinda för det långsiktiga strategiska värdet av detta avtal.

När jag tänker tillbaka på åren under det kalla kriget, på känslan av att vara fångad mellan olika system och inte kunna välja sin framtid fritt, ser jag ett obehagligt eko i dagens värld. Namnen har ändrats, väggarna är annorlunda, men pressen att välja sida och ändå inte ha någon verklig självständighet känns bekant för mig. Det är därför som detta avtal berör mig så personligt. Det handlar inte bara om handel, det handlar om val. Det handlar om att Europa väljer samarbete framför beroende och att Portugal än en gång kliver fram som en röst för samhörighet.

I en värld där alltför många ledare är upptagna med att bygga barriärer erbjuder avtalet mellan EU och Mercosur en sällsynt chans att bygga något bättre. Vi bör ta den.


Author

Paulo Lopes is a multi-talent Portuguese citizen who made his Master of Economics in Switzerland and studied law at Lusófona in Lisbon - CEO of Casaiberia in Lisbon and Algarve.

Paulo Lopes